Italienaren är en fantastisk sällskapshund som vanligtvis går bra med allt och alla. De behöver inga jätte långa promenader och ingen dunderaktivering men dom behöver gå springa löst varje dag så att de verkligen får springa av sig. Annars är de riktiga soff/sängpotatisar som älskar att ligga under en filt Nära Nära! :-)

Håller med #1. Nu har inte jag Italienare själv. Men ringde runt för något år sedan till många uppfödare av rasen för att "kolla läget". Jag var sugen på en Italienare just då, men la det på hyllan direkt när majoriteten av uppfödarna sa att det är mycket vanligt att dom bryter benen. Som valpar är dom tydligen så "ömtåliga" att dom kan bryta ett ben om den hoppar ner från en soffa. Och med fyra barn (nu vet jag ju inte ålder på dina barn) kanske det kan bli besvärligt. Sen visade det sig att många av uppfödarna är negativt inställda till "nykomlingar" innom rasen. Så jag som ville ha en hund att ställa ut och ev avla på kände mig inte alls välkommen.

Jag valde Whippet i stället. En lite mer robust hund som är lika härlig mentalt som Italienaren. Kräver inte så jätte mycket och är fantastiska hundar som gärna myser under täcket i sängen. Men som med alla vinthundar behöver dom få springa lösa en stund varje dag för att må riktigt bra.

Håller med ovan med om att det är kanon familjehund det enda jag skulle hålla i minnet är att speciellt första året är risken för benbrott betydligt större än för andra raser.Detta är något man bör läsa mer om samt tala med uppfödaren om.Jag vet inte alls hur det är med försäkringar och benbrott/IG men sådant går ju att luska reda på :)

Visst är dom mer känsliga och man bör vara lite försiktig då de är väldigt "övermodiga" men det är aningen överdrivet också. Jag har själv nära kontakt med Therese som har Skogsvilles kennel - mycket prisbelönt kennel och både hon och hennes man är väldigt trevliga. När jag var på kenneln fikade och skrattade vi och var ute och lekte med hundarna. Även hon som har Heza Meezas kennel är jätte gullig men kanske inte rätt hundar för utställning.

Min väninna har två stycken Italienare 6 och 3 år. Ingen av dem har någonsin haft benbrott och hon är inte alls "fjompig" med sina hundar. Hon har även en golden som leker glatt med hennes små och detta utan några problem.

En whippet är en helt annan hund än Italienare även om många tycks tro att det är samma hund. En whippet är "skarpare", har större motionsbehov och även större behov av mental stimulans. De har även Väldigt mycket mer jakt i sig och blir därmed Mycket svårare att ha lösa.

#4 Att Whippet är en annan typ av hund säger jag inte emot. Men det är ingen hund som behöver galet mycket aktivering och motion! Jakt, jo det är klart att dom har. Men jag har min hund lös i skogen jämt utan problem. Han stannar om jag ropar även om han tänkt sätta efter ett rådjur. Och jag har inte lagt massor med tid på den träningen. Men han kanske är ett undantag.

Att låta en Golden leka med Italienare tycker jag är hur oansvarigt som helst! En uppfödar vän jag har fick avliva en av sina tikar för två veckor sen pga en ren olyckshändelse. Hennes flatte råkade trampa henne så illa att bakbenet gick av. Komplicerat benbrott. Detta bara för att det ringde på dörren och hundarna skulle springa och hälsa…

#5: Ingen har sagt att dom behöver "galet mycket" motion och aktivering.
Men fortfarande bra mycket mer än en italienare. Det var det enda jag påpekade. Ja, det vanligaste är att folk har ganska stora problem med att ha sina vinthundar lösa i de flesta fall när det inte handlar om italienare. Det är ju toppen att du inte har det problemet men man bör ju se till det generella och även utgå från att personen som söker hund kanske inte har så stor erfarenhet av hundträning och dyl.

Ja, det är ju din åsikt. Väldigt många både privatpersoner och uppfödare har mellan-och stora hundar och det utan problem. Min tik leker med italienare (pinscher på 20 kg) och det utan problem.

Ja speciellt första året är dom känsligare.Jag själv är en stor idol av IG men idagsläget skulle jag inte våga med mina 3 sjövilda barn :)

Inte för att TS bett om en jämförelse mellan whippet och italienare men jag måste hålla med om att italienaren är en väldigt mycket lättare ras på många sätt. Dessutom skulle jag lita väldigt mycket mer på en italienare än en whippet med katter (JA jag vet att inte alla vinthundar tar katter. Min greyhound lever med mina) men tyvärr händer det olyckor med jämna mellanrum och katt + italienare känns bra mycket säkrare än katt + italienare!

I övrigt är italienare väldigt underbara hundar! Men som sagt. Man får vara lite försiktig första året!

Blir lika förvånad varje gång människor utan minsta erfarenhet av rasen Italiensk Vinthund uttalar sig. Jag är uppväxt med hund och i min familj har det funnits hund sedan 21 år tillbaka.

Från början whippet, numera irländsk varghund, saluki, afghan och 2 italienare. Alla våra hundar lever, sover, äter, leker ihop utan minsta problem. Kan hålla med om att italienarna är väldigt modiga i sitt sätt och att dom lätt hoppar högt i ren glädjeyttring.

Tycker IG är en fantastisk ras som alltid kommer att finnas i vårt hem. Dom älskar att få springa lösa och lär man dom bara från början så kommer dom på inkallning. Kan hänga med på långa promenader likaväl som dom kan ligga och mysa ihopkurade om det är skitväder ute. Lätta att ha med sig och ingen pälsvård (förutom bad ibland).

Bryta benen kan alla valpar göra. Vet om andra raser däribland saluki, whippet, borzoi som gjort det. Är olyckan framme så kan det hända vem som helst. När jag skulle skaffa min saluki berättade min uppfödare om flera olyckor som hänt med salukisar. Påkörda, brutit nacken mm pga att dom är så snabba.

Det är vinthundar vi har att göra med, raser som ÄLSKAR att springa och helst jaga då dom har det i generna. Kan man inte förstå det då bör man nog titta sig om efter någon annan ras.

Oavsett ras så ska man alltid använda sunt förnuft. Bra mat, motion, sällskap och träning så har man en fantastisk livskamrat!!!

Det är lätt att bli ställd i frågan om IG.Jag har frågat ganska många människor och dom mesta som själv har IG tar nästan alltid upp det här med risken för benbrott och att den är mkt större än hos andra raser av vinthunds typ.Senaste för nåt år sen  ställde jag just frågan om detta på ett annat vinthunds forum pga att jag just då var i dom tankarna men svaren av olika människor .Uppföd/privatpersoner

Var att dom mesta tog upp och poängterade just denna frågan :)

#1 låter som om IV är rasen för mig…  känner det ju mer jag läser.

Man är ju försiktig med valpar av alla raser, helst första året då de växer som mest så det är ju inget konstigt.

Läste nånstans:

Denna ras har god aptit och behöver regelbundna mindre mål, speciellt under
tiden som de växer, då rasen kan vara mottaglig för hypoglykemi.

Är det något nån av er har erfarenhet av? Tänker då såklart på hypoglykemin.

Finns det andra ärftliga sjukdomar som rasen har? Hälsoprogram för uppfödarna?

PRA läste jag att det förekommer på IV, är det nåt uppfödare ögonlyser dem för innan de går i avel?

#12 Den italienska vinthunden har en rasklubb som heter SRIV (svensk rasklubb för italiensk vinthund)

Hemsida: www.sriv.se

Rasklubben jobbar med sjukdomsfrågor, hälsoundersökningar, RAS-träffar (rasspecifika avelsstrategier)m.m

Förra året gjordes en hälsoenkät som besvarades av nästan 200 italienarägare.

Du är så välkommen att kontakta styrelsen om det är något du undrar över eller bara vill prata italienare!!