Jag träffade en irländsk varghund en gång. Han fick springa runt lite med min whippetkorsning (som då var valp, storleksskillnaden var skrämmande!), han var 92 cm i mankhöjden. Tydligen kanonbra vakthund, men ägaren hade honom mest bara till mys. När han sprang så lät han som en elefant, det dundrade mycket!

Kanske inte var så mycket hjälp, men fick en nostalgikänsla!

Har bara varit bekant med en Irländsk varghund och det var nån gång på -80 talet. Robban hette han. Super snäll, urmysig och go. SÅ  OTROLIGT HÄRLIG!

Min kompis ungar krälade och klängstrade på honomn och det gjorde honom ingenting, men däremot karlar var han lite sur på. Bla. skulle vaktmästarn fixa nåt i deras lägenhet, men vovven släppte inte in vaktis.

Det enda tråkiga jag hört om Irländsk varg hund är ju att de inte blir så gamla.

Min faster har haft 3 stycken men har bara träffat en av dem, Zeb. Han var väldigt lugn, som en ko haha. Han brydde sig inte om fasters katt heller. Han var väldigt rädd för att gå i trappor och åka hiss så hon kunde bara bo i villa eller lägenhet på bottenvåningen. Vet inte om det är så för många irländska varghundar eller om det beror på om man lär dem eller inte men när Zeb var liten så kunde/vågade han gå i trappor men inte när han blev äldre. Det gjorde att hon inte kunde ta med honom hem till folk ibland. Har träffat 2 andra irländska varghundar och de var också väldigt lugna.

Två gamla bilder på han och mig också. :)

Är du seriöst intresserad av att skaffa en irlänsk varghund, skulle jag börja med att läsa RAS. Där får du en ganska bra bild av vilka rassjukdomar som finns. Tyvärr blir inte IV särskilt gammal.

Som jag läste på ett annat forum (kommer inte ihåg vilket just nu) är det ganska stor skillnad på genomsnittlig ålder innan de dör och hur genomsnittlig ålder på frisk hund (innan ev. sjukdomar och liknande kommer som kan medicineras i många år).

Generellt sätt är vinthundar ingen typ av hund som du tävlar lydnad med, även om jag vet några få som tränar/tävlar i olika grenar. Sen är vissa av raserna "lättare" att träna med än andra.

Att ha en vinthund hemma är ofta som att ha en gigantisk katt. Så fundera igenom vad du vill ha av en kommande hund. Skriv ner måste, önskemål och tabun. Jämför sedan den listan med Irlänsk varghund (och andra raser) och se om den passar.

Jag tycker att de är jättefina, men har insett att det inte är en ras för mig (pga sjukdomsbilden). Jag har redan haft en ras som inte riktigt passade mig. Jag valde en greyhound som första hund. En (i mina ögon) helt underbar tik. Men efterhand som jag hade henne, insåg jag att jag ville ha en hund som var mer träningsbar. Jag kände att Molly begränsade mig. Jag kunde tex inte gå de kurser jag ville (eftersom hon var ointresserad). "Tur" i oturen att hon blev sjuk och jag var tvungen att ta bort henne. Missförstå mig inte nu. Jag älskade Molly över allt annat. Hon gav mig många fina stunder som jag än idag skattar/ler åt. Jag skulle aldrig i hela mitt liv ha gjort av med henne. Men genom att oturen var framme, kunde jag börja om på nytt och göra ett bättre val med nästa hund.

Men jag är såld på vinthundar. Jag kommer att ha vinthund igen innan jag dör, men då ska det vara någon gång i livet jag inte söker en aktiv träningskamrat. Idag har jag en jrt, och den passar bättre ihop med vad jag vill få ut av hundägandet nu.

Men jag förstår dig. Det är lätt att bli förälskad i dessa jättar!

#4 Håller med. Det gäller att tänka efter vad för typ av hund man vill ha. Läsa på är viktigt inför alla hund köp.

Jag älskar mina vinthundar och jag skulle också vilja ha en Irländsk Varghund, om det inte vore för att de oftast inte blir så gamla.  

Jag är glad att jag har min älskade Afghan korsning. Roligare, snyggare och påhittigare hund får man leta efter, och jag är så tacksam över att han är en korsnig, så jag nappade på annonsen + att hans päls är inte lika mycket som en renrasig Afghans. Tror ändå inte att jag kommer att skaffa nån mer Afghan, varken korsning eller renrasig.

Greyhound (eller ev. Greyhound korsning) skulle jag absolut vilja ha igen när det blir aktuellt med ny hund, men helst från valp.

Shaggys kullsyster har tävlat i lydnad och gått spårkurs, så det är lite olika på indivder hur dressyr funkar.Den Greyhounden har bott från den var valp i familj med brk instruktörer, dvs väldigt lydnads intresserat folk. Min Shaggy fick jag när han var nästan 2år och han hade inte fått lärt sig nån dressyr alls, så det tog 6 månader att få honom begripa vad "sitt" betyder.

Rekomenderar dig att åtminstone gå valpkurs med din varghund, det är alltid bra.

Det är alltid roligt att visa att även vinthundar kan fixa lydnad m.m, men köper man en vinthund för att ha till lydnad finns risken att man blir besviken, för de är ju olika på individer och lydnad är ju inte direkt vinthundars grej. Det är väl bla jakt instinkten och att de jagar med synen som ställer till det, för de är absolut super tillgivna och vill absolut vara till lags.

Jag har gått lydnads kurs med både Azlan och Rippe och båda fixade det galant.

Azlan hade jag ju gått valpkurs före, så han fick liksom påbyggnad, men nu som äldre och själv ständigare individ, tycker att han bestämmer själv om han vill lyda eller inte, men så är dom ju oftast Afghanerna.

Rippe som är Greyhound imponerade på lydnads kursen trots att jag varit lite slö med att träna, och trots att han varit tävlings hund. Han är lättare att få att lyssna, han är väldigt uppmärksam på mig och på olika ord.

Nu har Norrbottens vackraste hund korats. Det blev den irländska varghunden Folke från Arvidsjaur som kammade hem den åtråvärda titeln. Totalt deltog ett hundratal meriterade hundar på catwalken i Totohallen i Boden. – Jag är så otroligt stolt, säger matten Maria Lundmark till SVT Nyheter Norrbotten.

Läs mer här:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/varghunden-folke-i-arvidsjaur-norrbottens-vackraste-hund-jag-ar-fortfarande-i-chock