Jag har haft båda raserna och jo visst finns det en del skillnader. Storleken är väl det man märker först, Salukin är, jämfört med en Borzoi, en liten hund. Att få tag på en bra Borzoi i Sverige idag tror jag är nästan omöjligt För att hitta bra Borzois lär du bli tvungen att gå till dess hemland - Ryssland. Salukin är en enastående vacker hund som oftast är mycket kärvänlig och social med sin egen flock, men även av denna ras kan det vara svårt att finna bra hundar i Sverige.
Får jag fråga varför valet står mellan dessa två rätt vitt skilda raser?

#1 Håller inte med. Finns många bra hundar här. men det gäller att veta vad man vill ha.

#1 Vad tycker du kännetecknar en bra borzoi?
Jag har inte träffat många av dem, men känner iaf en (svensk) tik som är otroligt trevlig. Gosig som sjutton med de hon känner, trevlig med andra hundar, smart, duktig på att jaga trasa och har (i mina ögon iaf) väldigt fin exteriör. Helt klart en hund att älska, som jag lätt skulle ha som min egna om jag velat ha borzoi. Visst har jag träffat och hört talas om ett gäng otrevliga borzoier också, främst hanar som varit hanhundsagressiva, och vissa ser ju ut som pälsmonster mer än hundar, men inte kan väl alla vara så?

Ang saluki håller jag dock med. Det är svårt att hitta något bra här. När folk (som har saluki själv) misstar greyhoundvalpar för släthåriga salukivalpar så säger det väl något om hur galen exteriör många salukis har. De flesta är dock väldigt trevliga, så struntar man i vad man stödjer för exteriör avel så kan man ju köpa i princip vilken hund som helst och bli nöjd.

Meen, precis som dig så är jag nyfiken på varför TS vill ha någon av raserna. (Vet man det är det ju dessutom lättare att förklara hur de skiljer sig åt :p)

#3 En bra Borzoi är en lugn, självsäker, stabil och trevlig hund Min Borzoi var sån + att han hade glimten i ögat, han var trevlig mot de flesta andra hundar, oavsett kön och mycket snäll med mina 2 döttrar Tyvärr har jag träffat på en hel del nervösa och spattiga Borzoier som jag absolut inte skulle vilja ha. Det du skriver om Salukis gör mig verkligen beklämd, så tråkigt om inte ens uppfödarna kan skilja på den egna rasen och andra raser!

Har haft 5 Borzoier under en period av 15 år.

En var av mestadels engelska linjer.
3 av gamla svenska o till viss del finska o norska linjer.
En var import från Finland, från ryska linjer.

Den enda som inte var genomtrevlig var den ryskättade…
Hon var hur bra som helst med människor men fruktansvärt hård mot hundar. Och då hade hon ändå levt hos en uppfödare i flock de första 3 åren av sitt liv och sen hos en annan ägare med 5 vinthundar i ett par år innan hon kom till mig, så hon var ju van vid andra hundar.

Den tiken och 2 av hennes systrar som också fanns i Sverige lämnade en del tuffa temperament som det tog flera generationer att få bukt med.
Så där skulle jag snarare säga att vi importerade hårda hundar från Ryssland…

Vi har gott om trevliga svenska Borzoier med bra temperament.
Inte behöver man gå utomlands för att få det inte.

Undantag finns i alla raser men som alltid så gäller det att göra en viss efterforskning när det gäller att välja uppfödare och linjer när man ska köpa hund.

Jag har mest läst om Saluki och intresserades av den rasen för att det verkar vara en ras som passar mig. Jag vill ha en hund som kan följa med på långa promenader och hänga med mig ut och springa och cykla. Men ändå vill jag att den ska vara lugn inne och lugn när man möter främlingar, jag vill inte ha en hund som ska hälsa på alla den ser. Enligt det jag har läst om saluki så verkar de stämma ganska bra in på det jag vill ha. :)

Men så träffade jag en kvinna med en Borzoi som verkade väldigt trevlig. Vi pratade inte så mycket, men jag hann ändå tycka att det också verkade som en intressant och trevlig ras. :)

Därför vill jag veta lite mer om båda raserna, och även vad som skiljer dem åt.

Jag undrar vad ni menar med bra borzoi/saluki? Handlar det enbart om exteriör eller mentalitet också? Jag vill ha min hund som sällskap och är inte intresserad av utställning eller avel, så för min del gör det inte så mycket om min hund inte ser ut precis som den ska enligt standarden utan det viktigaste är att det är en trevlig, bra och frisk hund.

#6 Läs gärna mitt #4 där står vad jag menar med bra Borzoi och jag skriver inte ett endaste ord om exteriören utan bara om mentaliteten. Uppfödaren som jag köpte min Borzoi ifrån hade som ordspråk "vem f** vill ha en skön idiot" för övrigt kan jag säga att det fanns knappt något engelskt /amerikanskt i min Borzoi utan enbart nordiskt och ryskt och ja han kunde vara tuff, men han var så självsäker så att han oftast behöll sitt värdiga lugn

Jag har ingen erfarenhet alls av saluki och inte jättemycket av borzoi om man jämför med de riktigt frälsta.
Men jag är inne på min fjärde (men en hade jag tyvärr bara i ett år). En med amerikansk/tyska linjer. Superhunden Jimbo. Trygg och härlig med massor av jaktlusst, men inte supersocial eller speciellt intelligent (eller så bryr han sig bara inte). Tjeckiskan jag har är klok som få och med ovanligt mycket "will to please" för att vara en borzoi. Tyvärr är hon en mycket osäker hund när det kommer till främmande och andra hundar, såmycket att det påverkar hennes livskvalitet. Av vad jag hört var flera i den kullen mer eller mindre så, inklusive hennes syster som bara var hos oss ett kort tag. Yngstingen är "svensk" typ och genomhärlig. Supertrevlig mot alla och tilgiven som få, men jag får erkänna att han inte är den skarpaste kniven i lådan.
Dessutom har jag haft en golden retriever efter rena engelska linjer som hatade vatten och inte alls ville hålla något i munnen.
Sammanfattningsvis så är de individuella skillnaderna så stora att det är svårt att göra en generell rekomendation av en ras för att man vill ha en hund som är si eller så. Välj uppfödare med magen och ta tid att lära känna föräldradjuren, framför allt tiken, och inte bara på den trygga hemmaplanen.
Välj ras efter din livsstil och individ efter din egen personliga preferens. Vill du ha en glad och sprallig studsboll, så leta en uppfödare som också gillar den typen. Vill du ha en fin soffprydnad så finns det sånna också.

Eller kanske ännu hellre: skaffa vuxen hund eller en omplacering: då ser du vad du får direkt.

#8 Ursäkta, men varför skrev du då #2?

#7 Jag läste det du skrev, men syftade även på inlägg #3 som också skrev att det är svårt att hitta bra saluki och även om exteriören. :)

#8 Jag förstår att det finns stora individuella skillnader, men jag vill ändå höra om andras erfarenheter av raserna och skillnader mellan raserna.

TS

Har du någon möjlighet att låta en vinthund springa lös om du skulle ha en? En vinthund behöver springa lös för att må bra, cykelturer och joggingrundor kan sällan eller aldrig ersätta det helt.

Annars så ja, de är lugna inne, bryr sig inte jättemycket om främlingar och gillar att hålla igång ute. Med bra motivering osv så är de dessutom riktigt roliga att träna lydnad, tricks och agility med.

Vissa salukis är otroligt mjuka och sociala, sådär att de verkar gilla allt och alla direkt. Har t.o.m. sett på en uppfödares hemsida något i stil med "Jag vill att gäster som kommer hit ska kunna räkna med att hundarna hälsar glatt och kanske pussar på dem". En sådan uppfödare avlar knappast på en rastypisk mentalitet eftersom en rastypisk saluki ÄR reserverad (icke att förväxla med rädd eller osäker).

Det har även skrivits om en saluki som inte jagade, utan istället vallar och den kan gå lös överallt hela tiden. Det är dock EN hund av många många, och det är verkligen(!) inte rastypiskt.

En saluki är påhittig, positiv, orädd och väldigt social och kontaktsökande gentemot de personer som de känner. De är även väldigt signalsäkra och de brukar vara experter på att läsa av sina ägares kroppspråk både när man vill och när man önskar att de hade låtit bli ;)

Var i världen bor du? Jag känner salukifolk överallt och kan hjälpa dig komma i kontakt med någon som har salukis om du vill träffa någon på riktigt.

#11 Jag bor långt ute på landet så det finns mycket möjligheter för den att springa lös. Både i skogen och på ängar (om det nu går, har läst att vissa inte går att ha lösa alls om det inte är inhägnat), eller inhägnat i tomma hästhagar eller i grannens ridhus. Jag har även en stor tomt som kan hägnas in om det skulle behövas. :)

Men hur är det egentligen med detta att ha dem lösa ute i skog och mark? Vissa säger att det absolut inte går med en saluki, andra säger att det går jättebra om man bara lägger mycket jobb på att träna inkallning. Vad tycker du?

Jag bor i Blekinge. Det finns väl inga uppfödare här direkt i närheten, men jag har sett att det ska finnas någon i Småland och även några i Skåne. Men skulle det krävas att åka längre bort för att hitta någon bra uppfödare så är det inte problem för mig. :)

Så du har bestämt dig för saluki nu? Du blir säkert nöjd!
Och jag misstänker starkt att det snart inte kommer vara den enda du har, det brukar vara så. Vinthundar ÄR beroendeframkallande och de "skulle ju tycka det var så roligt med en lekkamrat":)

Visst finns det vinthundar som går klockrent lösa, men jag vågar nog påstå att de är undantagen.
Själv kan jag ha mina lösa en i taget, då har jag ca 3 sekunder på mig att kalla in innan det slår lock för öronen på dem, så det gäller att upptäcka saker innan dem och läsa hundarna HELA TIDEN. Men det har hänt att de varit på rymmen och det är bland den värsta känslan som finns. Det näst värsta var den gången då de sprang på en grävling bakom en krök på stigen. Den klarade sig som tur var, men då känner man sig maktlös.

#4 Du beskrev precis min borzoi-fröken! Hon är hur go som helst, och har en uppfödare som tycker att mentaliteten är viktig. Så visst finns de i Sverige, även om man får leta lite.

TS. Lycka till i ras-valet. Det är två trevliga raser du väljer mellan, och jag är säker på att du blir nöjd oavsett om det blir en borzoi eller saluki :) Åk gärna och titta på lc-tävlingar, det är en fröjd för ögat att se dem sträcka ut i gallopp efter trasan.

#14 Åh vad glad jag blir!

Var hittar man lurecoursintävlingar? Finns det i södra sverige? :)

Det hade varit kul att åka och titta på.

#16

Tyvärr hittar man dem sällan öht… MEN när det ordnas något så kan du hitta det här: http://svvklc.se/

(Kollar du under länkar så hittar du södras avdelning med träningar och under LC-prov hittar du kalender med tävlingsdatum)

har en jättefin borzoihane har haft han några månader acke, uppfödare kennel pompzoi, rekomenderas varmt de har bra mentalitet och lugna hundar :) bra stamtavlor i leden om man är utställningsintresserad, ska ställa acke nu i januari i göteborg, rekomenderar borzoi varmt, lugna inne fast de är stora, ute vill de gärna springa, så ha dom inte lösa om ni är nära vägar eller så, de springer fort :) rekomenderar en bra uppfödare till, han bor i norrland roger sjögren, om intresse finns så kan ni kontakta mig, om man vill ha en bra zoi :)

Jag är uppvuxen med borzoier och är bekant med de flesta större uppfödarna i sverie. Vi beslutade oss för att lägga ner då det gick utför med rasen, som så många andra raser när det kommer till denna typ av avel.

Dom flesta är utställningsintresserade och avlar därefter, och som DesK säger så märks det i mentaliteten på hundarna. Dom blir fegare och får sämre lynne helt enkelt. Men det som var värst tyckte jag, var människorna bakom som pysslar med rasen, otroligt många uppfödare är falska mot varandra (inte alla, men många), skitsnacket som är går inte av för hackor!

Det går fortfarande att finna trevliga borzoier bara man letar, men de blir färre och färre.

Saluki har jag inte erfaranhet utav, mer än ytligt och jag har ett gott intryck av rasen, men de ska tydligen vara svåra att få att se välnärda ut. De är benägna att matvägra och se undernärda ut.

#19 Kan tyvärr hålla med. Var intresserad av avel när jag letade borzoi nr 2, men kom snabbt på andra tankar:)
Tyvärr är den typen av trashtalk vanligt inom många raser av vad jag har hört.

Den av mina borzoier som har "bäst" temperament är den med rena utställningslinjer. Slump? Förmodligen. En trygg tik ger tryggare valpar oavsett bakgrund.

#19 Vet du varför Saluki lätt matvägrar? Är de kräsna eller är det någon "problem" rasen har? Finns det något speciellt foder som man bör ge dem?

#21 Tyvärr vet jag ej varför, det är bara vad jag har snappat upp ibland andra mer insatta människor om den rasen.

Hej Prickig, roligt att du funderar på att skaffa hund:) Jag har läst tråden och instämmer i mycket som sagts. Själv är jag nybliven salukiägare och har två 7 månaders vaplar. Innan har jag två pudlar och varit dagmatte åt olika raser, Borzoi känner känner jag inte alls till men jag kan berätta lite om mina erfarenheter av just dessa två individer. Något jag lärt mig är att det kan skilja otroligt på temperament/utseende i en kull, de ser jag på mina pojkar som såklart har många likheter men också skiljer sig mycket åt. Själv valde jag valpar ur just den här kullen då jag hört mycket gott om temperamentet på hundarna på såväl pappans som mammans sida. Tiken jag träffade var mjuk, kontaktsökande och efter att jag träffat henne så kändes valet lätt. Angående matvägran så e det väl säkert individuellt, mina båda äter ALLT, och älskar tom grönsaker i alla former, och är inte det minsta kräsna, tvärtom. Jag ger dem endast torrfoder till huvudmålen. En morot att gnaga på får de varje kväll, och som "godis" brukar jag skära små bitar av allt möjligt, köttbulle, äpple, potatis, blodpudding, korvbitar, pannkaka… Det som är bra med att de är så matglada är att det alltid är lätt att motivera dem att lära sig nya saker eller komma på inkallning. Jag har haft mina lösa ända från början och det har aldrig varit några problem, de kommer än så länge inte perfekt på en inkallning men håller hela tiden koll på mig och byter jag riktning så följer de efter. Jag upplever båda som väldigt glada, mjuka, och gosiga, de älskar båda att få uppmärksamhet, bli gosade med. Men så är det också något jag tränat på då jag personligen vill tycker om keliga hundar. Båda två gillar andra hundar och är kontaktsökande och nyfikna på på de vänner som kommer och hälsar på mig och tar sig tid med dem. Däremot skulle de aldrig gå fram till människor de inte känner av sig själva och det är är lätt att få dem att välja mitt sällskap i mötet med andra hundar. Det som skiljer dem åt är väl generellt sett att den ene pojken är lite busigare, gladare, keligare medan den andra är lugnare och lite försiktigare. Fortfarande är de ju ändå små och många saker kommer ändra sig innan de är fullvuxna… Jag har skrivit till dej, om du vill får du gärna fråga mer så ska jag svara så gott jag kan. Lycka till./ J

Rådfrågade angående hullet på saluki, och det är inte så att de är svåra med maten/matvägrar (jag hade fel), utan det verkar vara genetiskt. En del spelar det i princip ingen roll vad man matar med och hur man än försöker få hull på dem så går det inte. Så det gäller att välja ifrån en linje där hundarna har bra hull helt enkelt.

Måste bara inflika här att min första Borzoi hade svårt att hålla upp vikten, men han blev ändå drygt 12 år gamma. Så hellre mager men för övrigt frisk och glad hund än hund som har normalhull eller är fet och dör i förtid.

#25 Det stämmer bra att det gäller även borzoi, och vinthundar generellt.  Här hemma hade vi ett riktigt lagransarsel som kunde matvägra bara för att nån tik löpte flera kvarter bort, och här finns det många hundar! 

Men ack så snygg han var, när han väl kunde tänka sig att äta upp sig lite 

Är man drygt 80 centimeter hög, som de flesta borzoihannar är, så är det inte konstigt om minsta matvägran ger viktminskning.

"Lagransarsel" ASG

Precis. 

Haha jo men du skulle se när han stod där och formligen rynkade på näsan och vända bort skallen ifrån maten om man försökte truga med skålen. Spelade ingen roll vad som låg däri. Var det brudar i omlopp så skulle man vara slank enligt honom! 

Jag såg att du bor i Blekinge och jag har själv en salukikille här i blekinge som du gärna kan få träffa ifall du vill! Jag bor i sölvesborg :)