"Litar ni på att era hundar kommer på inkallning trots att de ser ett rådjur eller annat vilt?"

Det skulle jag i princip aldrig göra - oavsett vinthundsras. Rent generellt kan man väl säga att alla raser sticker när de ser något att jaga. Jag har hört om italienare som inte jagat något som är större än de själva och jag har hört om en och annan hund av andra raser som inte jagar, men vinthundar ÄR hetsjakthundar.

Jag har själv två salukis. De får inte springa lösa tillsammans där det inte är inhägnat eftersom de tenderar att hamna långt ifrån mig då. Springer de lösa var och en för sig så håller de sig nära, jag kollar av området och litar på att det är tomt på vilt samt att jag skulle kunna upptäcka ev vilt innan dem och då kalla in. Utan störning har båda mina finfin inkallning.

Annars är tomma fårhagar bra, hundrastgårdar också (om de inte är pluttsmå) och ridhus kan många gånger fungera underbart bra, många gånger kan man få låna ridhus från ridklubbar och liknande bara man frågar snällt.
Utöver det finns det ju kapplöpningsbanor, lure coursing och släphareträning. Råkar man bo i Stockholm (vilket jag är fullt medveten om att alla inte gör) så är det väldigt lätt att låta hunden springa ändå.

Först beror de på hur den är tränar samt fäst vid dej eller i vilken ålder du köper hunden, men så är det ju alltid :)
t.e.x en kapphund är tränad för att jaga och de sitter alltid i. Men trots att våra hundar (greyhounds) är tränade för det, brukar vi släppa dem utomhus, oftast i skogen där det sällan är djur eller människor och dom håller sig gärna nära:)

Jag tror inte det beror så mycket på ras utan snarare på individen du skaffar dej. Alla har ju olika personligheter :)

Jag har 2 whippets. Jag släpper dem väldigt sällan lösa tillsammans, om inte området är inhägnat. Anlednigen är att när de rejsar tillsammans så har de inte alls har samma koll på mig som om de springer en och en. De triggar varandra och OM ett djur skulle komma upp har jag inte en chans i världen att stoppa dem.

Sen har jag problem med inkallningen på en av hundarna, trots att jag har tränat och tränat och tränat sen han var 8 veckor. Han är en otroligt envis och självständig kille. Så är jag själv ute med hundarna, så får han nästan aldrig springa lös om det inte är inhägnat.

Den andra hunden å andra sidan är inga problem alls att ha lös. Han lyssnar bra när jag kallar på honom eller ber honom gå bredvid mig om man skulle få möten osv.

MEN.. kommer det upp en hare från ingenstans när han är lös. ja då räknar jag inte med att kunna hejda honom.. (Det har dock aldrig hänt, peppar peppar) Det är trots allt vinthundar som är avlade för just hetsjakt.

Det är väldigt individuellt hur pass självständiga vinthundarna är. Min ena är väldigt följsam för att vara whippet, och den andra är lite väl självständig.

Min hane kan vara lös men inte min tik.Hanen har vänt när det sprungit rådjur framför honom.Han älskar sin  mamma mer ;)

Tiken skulle riskera livet för en flygande påse :P

Hon kan gå lös kontrollerat på små grusvägar tex men då håller jag koll hela tiden och bara korta stunder

Jag har haft hjorthundar, båda hanar.
De var alltid lösa på gården (inte direkt intill vägar dock) och på promenader. Den ena kunde sticka efter rådjur, men kallade man på honom stannade han alltid. Den andra kunde sticka om han kände doften av löptikar.

Mina var alltså som vilken annan hund som helst: kom när man ropade och kunde leta honor.
Vi har haft mer problem med border collies som sticker.

Kanske ska påtala att vi inte bor nära någon väg, så man var aldrig rädd att de skulle bli påkörda eller liknande.

Jag har haft alla mina vinthundar lösa när jag gått långpromenad i skogen. De har inte stuckit från mig. Jag har haft afghaner, salukisar och whippettar.

Jag har två whippethanar. Helt underbara är dom. Men det värsta är ju att dom har en jaktinstinkt som kan ta över, vilket det definitivt gör hos mina hundar. Så nej, mina kan jag inte hålla lösa, utan de måste vara kopplade. Har länge velat börja i agility, men då de springer iväg när de är lösa så kan jag inte.
Men det är väl så, att det är olika för varje individ.
Hero har väldigt mycket jaktinstinkt i sig, och så fort han ser en hare till exempel så sticker han. Abbe är däremot bara en sådan hund som ska vara precis som alla andra. Så om Hero springer iväg, så gör Abbe likadant.

Kommer ihåg när grannens katt gick för nära hundrastgården, och våra hundar hoppade över staketet och for efter katten. Vi ropade på dom, och när dom äntligen kom tillbaka så såg vi att Abbe hade skrapat i "knäet" på ena bakbenet, det var bara någon millimeter ifrån senan. Hade han fått det där istället skulle han ha slitit sönder hela senan.

jag växte upp med en whippet och en greyhound. Båda hade vi lösa väldigt mycket. Min pappa hade de lösa jämt. Whippeten kunde stick aom det kom en hare direkt framför fötterna på honom, men han sprang aldrig långt. Greyhounden stack inte ens då, han kanske gjorde ansatts framåt, men stannde diretk när man sa till honom…

Här skulle alla tre sticka (borzoi, afghan och podenco ibicenco), det är något jag räknar med och vet att de gör. Så det är bus i rasthage eller om jag kollat omgivningarna väldigt noga och "chansar" att inget vilt dyker upp.

Min whippet akilles harjag haft 1 1,½ år och han har stuckit 1 gång!

Han komtillbaka efter 200 meter.

Sen dess så har jag alltid kunnat kalla in honom

men jag kör även agility så då är det ju ett måste ayy den ska kunna gå lös.

Jag har haft en Irl.Varghund & jag har nu min femte Whippet & jag har alltid tränat mina hundar för att kunna vara lösa så jag har aldrig haft några större problem med det,

Jag tycker nog att det mest är en träningsak om man vill kunna ha sin vinthund lös,

Börja redan när du precis har fått hem valpen & den tyr sig till dig, Det har jag gjort med mina så dom har varit väldigt "mammiga" när dom har varit & är lösa.

Min whippetkille som jag har nu är snart 15 månader & han har jag lös så mycket som möjligt när vi är ute i skog & mark, Kommer han inte dirrekt när jag kallar in honom då går jag ifrån honom och då kommer han som ett skott och undrar varför jag lämnar honom helt själv så där för,,:))

Jag glömde att med vinthundar så lär man sig att hela tiden ser före hundarna när dom är lösa, att man helt enkelt är uppmärksam på omgivningarna utifall att det skulle dyka upp ngn katt eller något annat skojigt djur,, Då kallar man bara in hunden eller byter riktning och går en annan väg, det funkar för mig i alla fall, :))

#11 och 12 Så sant!

Hej. Jag har två whippar och har aldrig haft några problem med att ha de lösa. Vi bor på landet och det är sällan de går i koppel(vilket har resulterat i att de går fruktansvärt illa i koppel;), de är endast kopplade när vi går efter vägar eller är på promenad i stan och de är kopplade då eftersom jag anser att hundar är hundar och man kan aldrig vara 100% säker på att de alltid lyssnar.

Jag är inte orolig för att de skulle sticka efter vilt eller andra djur. De har börjat springa efter tex katt och hare, men de har alltid avbrytit sin jakt när jag sagt ett bestämt NEJ.

Nu är det inte så att mina hundar helt saknar jaktinstinkt. Min ena har ett LC-CERT och springer alltid bra på LC prov.

Jag tycker själv inte att det har varit svårare att få en bra inkallning på mina whippar som på mina andra hundar(1 Boxer och  1 Terv, Collie, Jämthundsblandning).

Nu talar jag för whippets, jag vet att det skiljer sig i självständigheten bland vinthundarna.

Hur mycket inkallning jag än tränat med min whippet så går det inte bryta när hennes jaktinstinkt tar över. Däremot så har hon varit borta MAX några minuter, och sen kommit tillbaka. Jag fick henne när hon var 1 år, så jag vet inte hur mycket hon varit lös eller tränat inkallning innan det.

Min särbo har en äldre whippettik som alltid går lös. Tidigare whippets han haft har han också haft lösa. Han tycker det är en träningssak om de lär sig vara lösa från början, men det är säkert också en fråga om individen, som flera här har påpekat.

Jag hade samma inställning när jag skaffade min whippettik i somras som var 5 månader när jag hämtade henne. Trots att hon var en lite äldre valp är hon från början mycket följsam och uppmärksam på mig. Men jag var ändå en smula orolig över hur det skulle gå med mina tre katter och lösgående höns (hon hade aldrig träffat varken katter eller höns). Men det gick över förväntan! 

Har haft henne i tre månader nu och hon är alltid lös förutom när vi går utmed trafikerade vägar. Hon bryr sig inte om hönsen och är kompis med katterna, men när hon träffar någon katt ute har det hänt några gånger att katten börjat springa, och då jagar hon. Där gäller det att vara lite uppmärksam själv. Det är som #12 påpekar att man som ägare måste hålla koll och förekomma vissa situationer genom att distrahera hunden när man själv får syn på t ex en främmande katt eller en hare längre bort. Springer jag åt motsatt håll så föredrar hon att följa mig istället för bytet.

Jag bor på landet med skogen på husknuten så vi går mycket i skogen. Härligt att kunna ha henne lös så hon får springa av sig ordentligt!

NEJ! Blir mitt svar på den frågan. Min Whippet kille blir 2år i december och jag har haft sjuka problem med att han tuggat sönder halva mitt hem osv. Men när det kommer till inkallning (som jag slarvat med att träna) så är han näst intill klockren! Rådjur och älg springer han inte efter alls. Han tar två skutt, sen vänder han utan att jag behöver ropa på honom. Hare är han svag för så då måste jag ropa på honom, men han vänder nästan direkt. Har aldrig varit längre ifrån mig än max 20m.

Hade en storpudel som jag hade ett helsike med! Han stack till och med på spår. Och kunde vara borta flera minuter….

Vi har två Whippets (2 och 4 år ) och har inga större problem med att få de att komma till en när man inkallar dom, MEN! 4-åringen har redan provat på att jaga ett rådjur och det var bara att låta han springa för att stå och skrika på honom som en idiot var bortkastat efter tre försök. Har han fått syn på rådjuret så stänger han av alla andra funktioner utom synen och gasar på. Vi promenerade vidare och efter en stund (ca:30-40sek) så kom han springande glatt efter oss igen. Tvååringen verkar inte ha samma jaktinstinkt som den äldre, men det kan komma. Men vi har tränat detta ända sedan vi fick dom så det har blivit bra resultat på inkallning och att stå still mm.

Så det handlar i första hand om att träna hundarna så fort som möjligt, men 100% perfekt blir ingen. Det kommer alltid att komma en stund när de bryter lydnaden och vill prova på hyss, tänk på er själva eller era barn.

Vi har alltid vår whippet lös, förutom under mycket speciella förhållanden (ibland blir vi ombedda på buss eller tunnelbana att koppla hunden, och då gör vi naturligtvis det). Det har alltid fungerat ypperligt. Vänj valpen från tidig ålder att gå lös så blir det ingen big deal för vare sig dig eller hunden när den är vuxen.

#19 Har ni hunden lös mitt i stan ex på trottoaren också?

För det mesta. :) Är det väldigt mycket trängsel, eller om vi har bråttom så kopplar vi honom för enkelhetens skull. Lär man bara hunden att gå lös när den är liten så blir det faktiskt ingen större deal än att ha ett okopplat barn med sig. För det mesta till och med lättare. ;)

#21 Jag som bor "på landet" hade aldrig för mitt liv vågat ha en hund lös mitt i stan bland bilar och bussar mm. Men det är väl mest för att man inte är van vid det tempot och inte känner sig så hemma i det. Har sett hundar som gått lösa i lite större samhällan ex en äldre dam som har sin dvärg schnauzer lös mitt på gågatan i Borgholm när det är hur mycket turister som helst. Hon går in i butik efter butik och hunden stannar utanför dörren och viker inte en centimeter under tiden matte är borta. Meeen, det hade jag nog inte gjort hur lydig hund jag än haft. Mest på grund av stöld risken.

Vi håller naturligtvis koll på hunden när han går lös, och eftersom han är van håller han sig runt oss hela tiden, vilket gör vårt hålla kollande betydligt lättare. ;) Att lämna en hund utan uppsikt utanför affären är däremot inget jag kan rekommendera pga, precis som du säger, stöldrisken. Men också för att folk ibland kan vara riktigt elaka mot hundar som är ensamma utanför affärer och liknande. Tyvärr har somliga ingen respekt för djur utan närvarande ägare, och därför bör man som djurägare försöka hålla sig närvarande så att man kan skydda sitt husdjur om nödvändigt.

Har haft 3 whippetar och alla tre drog gärna iväg när något sprang upp framför. Oftast springer de så länge de ser det de jagar, sedan kommer de tillbaka, väldigt glada och nöjda med sig själva ;D

När tiken blev lite till åren så gick det att bryta henne så att hon inte försvann och min senaste lille plutt tittade först på matte innan han drog… Var det en kråka så fick han springa, var det katt eller annat fyrfota så fick han inte. Den tredje verkade det ibland som att han "valde" att inte se och senare förstod jag att han förmodligen hade väldigt ont av diskbråck.

Jag började också som #11; gick mycket i en fårhage i början och gömde mig om de släppte uppmärksamheten från mig, lille plutten stannade även som valp hos mig när kompisen sprang iväg utom synhåll eller mer än kanske 20 m <3

Och som #12 skrev så gäller det att få syn på det som kan trigga först, för då får man oftast stopp på dem.

Jag hade inga problem med att ha dem lösa varsom helst, men skulle aldrig ha det "bland folk" - inte för att jag inte litade på hundarna, men det är så många som är rädda och jag vill inte att någon ska behöva fundera över om jag har koll eller inte så av hänsyn till dem hade jag något att hålla hundarna i när vi passerade - jag har använt allt möjligt eftersom jag ofta glömde det riktiga kopplet, en gång fick jag ta ett skosnöre och trä över huvudet på plutten ^^