Om du tittar på rasklubben så går det att hitta en hel del info om rasen. http://azsk.se/azawakhstart.htm

I nuläget finns det två uppfödare av Azawakh i Sverige. En uppe i Norrbotten och en i mitten av landet. Ingen av dem har någon "stor uppfödning" och ingen av dem har haft många kullar. Har för mig att det finns ca 20 azawakher i Sverige, i alla fall var det så för något år sedan när jag började bekanta mig med dem ordentligt.

De är som sagt var inte vanliga alls, och en av anledningarna till det är nog att den rent generellt är mer skygg och har mer vaktinstinkt än övriga vinthundraser. Det är verkligen inte alla människor som passar med en azawakh och jag skulle tippa på att man får räkna med mycket arbete på socialträning m.m. om man köper sig en azwawakh.

Annars med vinthundar är det så att det viktigaste är att de får fysisk motion - och framförallt, att de får springa lösa! Samtidigt går de inte att ha lösa överallt pga jaktlusten. Ser de något de vill jaga så blir de ofta "döva" och att då kalla in dem kan ses som omöjligt. Visst KAN det gå att träna bort, men då ska man nog ha haft tur med hunden man har och vara väldigt duktig själv.

Utöver det så är vinthundar väldigt allround. Man kan göra allt med dem. Lydnad, agility, spår, freestyle, kapplöpning, lure coursing. Det gäller bara att motivera dem på rätt sätt.

Hur kommer det sig att du är intresserad av vinthundar? Hur vill du att din blivande hund ska vara och vad kan du erbjuda den för liv?

#1 Jag håller med vad gäller vaktinstinkten hos azawakh. De jag stött på har varit betydligt skarpare än vad jag är van att vinthundar är. Kanske sloughi kan vara ett alternativ? Den verkar mildare till sinnet. Det bästa är om du besöker hundutställningar och pratar med ägare och träffar hundar. Då ser du om det är något för dig.

Samtidigt går de inte att ha lösa överallt pga jaktlusten. Ser de något de vill jaga så blir de ofta "döva" och att då kalla in dem kan ses som omöjligt. Visst KAN det gå att träna bort, men då ska man nog ha haft tur med hunden man har och vara väldigt duktig själv.

Jag håller inte riktigt med. Jag har haft samtliga mina vinthundar (7 st av raserna afghan, saluki och whippet) lösa. Jag kan inte bara haft tur med alla och skicklig tja? Det vet jag inte. Jag kan hålla med om att det krävs lite mer av vinthundsägaren än av den som har en vallhund t.ex. för att kunna ha hunden lös men går gör det.

#2
Om dina hundar springer runt lösa och det dyker upp en hare framför näsan på dem, springer inte dina hundar efter den då?

#3 De har varit olika intresserade men ingen har varit så fokuserad att de inte hörsammar mig när jag ropar. Jag tror att hundar som får utlopp för sin jaktinstinkt på annat sätt t.ex. genom lc, whippet race, spår eller vad som helst har lättare för att dämpa jaktinstinkten vid ett sådant läge.

# Lustigt, men så skönt det måste vara! Jag har nämligen träffat och lärt känna MÅNGA vinthundar och MÅNGA av dem har fått hålla på med LC och kapp, och inte sjutton har de gått att kalla in om de varit lösa och det kommit något de vill jaga. Och yes, ägarna har tränat inkallning massor. Visst har det gått att få dem att reagera på att man ropar ibland, men att få dem att reagera och att få dem att faktiskt komma behöver verkligen inte vara samma sak :p

Menmen, det här kanske blir lite väl OT. Kan ju isåfall skapa en ny tråd om vinthundar och deras jaktlust om det skulle behövas.

De hundar jag har haft tidigare (inte vinthundar) har fått vara lösa så mycket som möjligt ända från valpåldern. Detta för att hundarna skulle tränas i att vara lösa överallt utan att ex jaga andra djur.

När jag skaffade italiensk vinthund fick jag också höra att man inte kunde ha hunden lös. Den skulle aldrig lyda om den såg ex en hare. Men jag gjorde som jag alltid har gjort med mina hundar, började med att låta min italienarvalp vara lös så mycket som möjligt. Ställde krav på att han skulle lyda när jag ville detta och det fungerade t o m bättre med italienaren än med de andra hundarna jag haft. Har honom alltid lös i skog och mark och han är helt säker med alla slag av vilt.

Nu vet ju inte jag om han är det lysande undantaget. Men han är den av de hundar jag har haft som varit lättast att dressera och dessutom den lydigaste av dem. Trots att jag matades med upplysningar om hur odresserbara alla vinthundar är och att de aldrig någonsin gick att ha lösa utom på inhägnat område så har jag en hund som jag kan ha lös i de flesta situationer.

Folk skall vara medvetna om att vinthundar och polarhundar ÄR svårare att ha lösa och vissa hundar går faktiskt inte att lära att ha lösa. Men om man börjar tidigt och tränar flitigt är det inte alls omöjligt!! Få av mina vänner med vinthundar kan ha hundarna lösa "bara sådär". De kan släppa dem och låta dem rusa av sig på ett fält men när det värsta springandet är över behöver dom kopplas igen.

Min greykille går på gården tillsammans med dom andra hundarna och beter sig som vilken gårdshund som helst ;P

Intrassant med svar, tack.

#6 Du har en poäng i att inte överväldigas av att vinthundar är "obildbara" utan träna den som en hund. Många är så stensäkra att det inte går att träna en vinthund och då går det inte. Sedan har #7 helt rätt i att det är svårare med vinthundar men det är inte detsamma som att det är omöjligt.

Får man hunden som valp är det alldeles utmärkt att börja träna då. Några av mina hundar har kommit som valpar men de flesta har kommit som vuxna och haft en ibland ganska ledsam bakgrund. Det har gått ändå.

Jag fick ett tips av en IMMI-instruktör när det gäller att vara lös under långpromenaden. Det går ut på att ägaren gör sig så intressant att hunden inte letar egna aktiviteter. Jag brukade träna olika saker med min saluki både lydnadsövningar och aktiveringsövningar. Så fick hon godis och beröm. Hon fann detta så intressant att jag hade inga problem med att hon gjorde egna utflykter. Hon hade stenkoll på mig för att inte missa något kul. Hon var ovanligt mycket road av att träna olika saker. Fantastisk hund. Mina whippetdamer är äldre och betydligt mer följsamma än salukin så nu har jag väl slöat till lite.

Jag tror kontaktövningar är lika bra som inkallningsövningar utan kontakt med din hund faller det övriga platt.

Med afghanerna märkte jag att det var viktigt att de fick vara lösa varje dag. Några av mina hundar har sprungit hem och en afghan sprang till bilen vid något tillfälle annars brukar de hålla sig kring mig.  Här finns gott om får men de har tackolov inte brytt sig om dem.

Jo jag kom på en grej till som vi tränade hos IMMi-instruktören för att minska jakt-problemen. Dessutom har jag läst något liknande i brukshunden för mycket länge sedan.

Det gäller att hunden inte får nosa på vittring av vilt. Då säger man åt den "nej" eller vad man nu använder för ord. På kursen hade vi sockor som legat hos kaniner i kaninburen. Dessa fick hunden inte nosa på. Likaså har jag aldrig låtit mina hundar springa efter kaninskinn som använts vid kapp-träning. Hundarna ska förstå att den doften är "förbjuden".

På kursen tränade de också med ett plyschdjur i snöre men det gjorde inte jag eftersom jag tränar lc och whippet race med dem och då springer de efter en trasa i snöre. Det får aldrig vara negativt.