Kan framförallt svara på en av frågorna, nämligen "Är det något speciellt som ni tycker man borde tänka på när man skaffar just en Vinthund?"

Du bör tänka på att hundarna är jaktidioter som behöver få möjlighet att springa lösa ofta. Det gäller att ha en plan för hur det ska fungera. Men ja, rent generellt är det väl "som vanligt", att kolla upp så att mentaliteten på hunden passar med det man själv vill ha och kan erbjuda hunden. Det är ju inte så att vinthundar är perfekta för de som vill tävla SM i lydnad tex ;)

Jag har haft mon borzoi tös i snart ett år, det som verkligen utmärker sig är att hon har extremt mycket egen vilja ocj väldigt lite vilja att "vara tillags" vill hon inte så vill hon inte, hon är extremt lugn men tar gärna ett rejält bus med min andra hund eller mammas gråhund som är några månader äldre. Hon backar absolut inte för att ta ett rejält rejs heller. Periodsvis är hon väldigt egen och för fin för att prata med andra, inte rädd eller osäker alls utan bara väldigt mycket värdighet det händer främst om hon fått skäll då vägrar hpn att prata med mänskligheten obland upp emot ett dygn för hon är bättre än så typ. Däremellan kanhon vara en riktig klängapa ska ligga på mig i soffan på mog o sängen, inte brevid utan mitt på vilket är ganska tungt med närmare 30 kg ;)

Jag har haft både greyhounds och whippets så de raserna kan jag berätta om.

Både greyhound och whippet är raser som överlag är väldigt snälla och milda i sitt sätt. Whippeten har lite mer pajashumör och är lättare att träna lydnad och liknande med, det finns säkert tjänstvilliga greyhounds också men mina har inte varit det. Som Changrila sa så behöver de få springa av sig emellanåt under ordnade former men utöver det är de inte alls krävande på något sätt.

Vad man bör ha i åtanke när man skaffar vinthund så är det att man kanske inte kan ha hunden lös på promenader, vissa jagar allt som rör sig och bryter inte sin jakt för att du säger till. Jag har haft båda varianterna, en gammal kappisgreyhound som kunde vara lös överallt och alltid men sen fick jag en whippet som aldrig kunde gå lös på promenaderna för då stack han illa kvickt.

Greyhounden har mer värdighet, våra whippets var riktiga clowner som älskade att man skrattade åt dem men våra greyhounds var lite mer fina i kanten och uppförde sig mer sansat.

Greyhound och whippet påminner väldigt mycket om varandra och är två  fantastiskt trevliga raser.

Du får gärna höra av dig om det är något speciellt du undrar eller vill veta så ska jag försöka svara.

På bilden är mitt änglagäng: greyhounden Nicke, whippetarna Sylvester och Magnus.

Hej Ida!
Jag kan berätta lite om hur jag kom fram till att borzoi var rasen för mig och lite om hur det är att ha en borzoi i vardagen. Blir ett väldigt långt inlägg, men jag hoppas du finner det intressant.
Jag har som sagt en borzoi. En hanhund som heter Aristo, och han är imorgon
14 månader gammal.🙂
Jag har alltid haft stort hundintresse och mycket hundar runt omkring mig, men för ca 9 år sen så mötte jag två borzoier för första gången. Jag hade sett dem i mina många hundböcker flertalet gånger och tyckt det var vackra hundar, men jag hade aldrig träffat någon så jag hade faktiskt inte tänkt på rasen så mycket försen jag träffade dessa 2 individer. De lämnade ett stort intryck på mig, så efter det så har jag alltid haft ett väldigt gott öga till rasen. Jag ville redan när jag flyttat till eget för några år sen köpa hund, men kände att tiden och ekonomin inte riktigt räckte till, så jag fick vänta. Med tiden blev dock både omständigheterna och ekonomin bättre, och "skaffa hund"-tankarna kom tillbaka. Jag läste åter igen på om olika raser, och kände mig mer och mer säker på att borzoi var rasen för mig, så jag läste på extra om just dem. Hade läst att det ibland gick väldigt bra med borzoi och katt, men ibland fungerade det inte alls, och då jag har katt så skapade detta ett litet frågetecken för mig. Jag mejlade mina frågor till en uppfödare som jag hade sett hade både katt och borzoi. Jag fick ett svar som jag kände mig bekväm med av uppfödaren och tackade för hjälpen. Jag kände mitt intresse för rasen öka ännu mer och ville se och träffa fler för att känna mig helt säker, så jag lyckades locka med min hundälskande mamma och bröder och gick på 2-3 utställningar för att kunna spana in dem och möta dem och deras ägare.
Den sista utställningen jag var på var Sighthoundspecialen i Ljungbyhed 2014.
Där träffade jag och min lillebror många trevliga människor och hundar och jag fick mig en bra titt på borzoier och många andra vinthundar. När vi stod och tittade vid utställningsringen för borzoier så mötte vi uppfödaren Maria och en av hennes valpköpare som var där ihop. Vi kom bra överens och pratade en del. Vi hade först bara tänkt gå dit ena dagen, men då vi hade så trevligt så åkte vi dit andra dagen med och fick då äran att passa Marias övriga hundar medan hon var i ringen med en av dem. Efter den utställningen kände jag mig helt säker på mitt val av ras.
Så är du osäker på val av ras så rekommenderar jag att gå på utställningar eller LC-tävlingar och möta hundar och ägare/uppfödare. Det är både kul och trevligt. 😃

I slutet av November förr förra året så kändes allt bra med omständigheter, ekonomi mm, så då bestämde jag att det var dags för mig att skaffa den där hunden jag gått och längtat så efter, så jag gick in på skk's hemsida och kollade om det fanns någon borzoi uppfödare som hade någon kull. Jag hade tur, Aristo hade fötts bara dagen innan jag beslutat mig. Jag tog kontakt med hans uppfödare direkt och anmälde intresse att köpa 1 valp från kullen. Jag berättade om mig själv och vad jag hade för ett hem att erbjuda mm. När kullen sen var 4 veckor så blev jag inbjuden till Aristo's uppfödare Cecilia och träffade henne, föräldrarna, hennes övriga hundar och självklart också valparna för första gången. Jag hälsade sen på 2 gånger till innan jag valde valp. Aristo hade fångat mitt intresse redan första gången jag träffade dem, men jag ville inte välja för snabbt, och jag inväntade Cecilias och Henriks val då dem skulle behålla 1 valp från kullen.
Jag hade tänkt välja en tik då min mamma har 2 tikar och min syster har en tik.
Tänkte det blir lättast så om jag skulle behöva hundpassning, för då kan inte löp eller annat ställa till det, men jag hade fallit för Aristo, så i slutändan blev det hanhund ändå då han kändes som den rätta hunden för mig.
Jag höll god kontakt med Cecilia under Aristo's 8 veckor hos henne och vi har fortfarande bra kontakt. Det rekommenderar jag verkligen, för det är kul, lite extra kul i mitt fall då Cecilia behöll 2 av Aristo's syskon. Min familj och Aristo har varit och hälsat på hos Cecilia nu i somras, och vi ska troligen ses igen i Mars på en av Borzoiringens LC-tävlingar. I alla fall, när han blev leveransklar åkte jag och min lillebror och hämtade hem världens underbaraste lilla borzoi-kille. Han blev lite åksjuk de första gångerna vi åkte bil, men det gick snabbt över, och nu älskar han att åka bil, buss och tåg. Att vara ute på äventyr helt enkelt hehe. 

Temperamentsmässigt så har jag/min familj nog aldrig haft en bättre hund, och vi har ändå och har haft många fina hundar.
Aristo är cool lugn i stort sätt alla lägen och funkar toppen med andra hundar oavsett ras, storlek och kön, men han säger ifrån om en annan hund är för påflugen. Det gillar han inte, men han har aldrig hamnat i bråk eller liknande, så jag tycker han är jätteduktig.
Jag socilicerade honom mycket som ung. Möte med hundar och människor, bymiljö och stadsmiljö. Följa med hem till vänner, nya platser och sommarstugan, åkte tåg och buss mm. så att han är van vid det mesta om det skulle behövas, och jag tror det är viktigt om man vill ha en hund som känner sig trygg i de flesta omgivningar, oavsett ras. Självklart också ensamträning. Han är duktig ensam hemma.
Jag hade velat gå valpkurs, men hade tyvärr inte tiden. Han kan dock alla bas-lydnads saker. Sitt, ligg, tass, vänta, stanna, kom, nej mm. och lyssnar för det mesta väldigt väl även om borzoier kan få för sig att inte riktigt vilja lyssna ibland.
Jag visste om deras "selektiva hörsel" redan när jag valde borzoi som "min ras" dock, och jag tycker det är en stor del av charmen med rasen. Jag gillar när hundar tänker lite själva och överraskar mig 🙂
Vi har fått mycket beröm från folk runtomkring när vi stått och väntat på tåg/buss eller åkt tåg/buss. Han läger sig oftast och sover medans vi åker. Antar att det visar hur pass trygg han känner sig?  Han reagerar lite på vissa ljud ibland, men vilken hund gör inte det? Och han reagerar oftast bara med nyfikenhet, han blir ytterst sällan rädd. När han leker så e han en studsig och rolig pajas som älskar att springa.
Har du en borzoi får du räkna med att folk kommer upp till dig och är och ställer frågor då det inte är den vanligaste rasen, men jag tycker bara det är kul, för många är väldigt positivt inställda och nyfikna.
Borzoi är dock en stor hund. Tar plats på tåg/buss, i bilen i hemmet mm.
Jag personligen bryr mig inte. Jag älskar stora hundar, vilket var en av anledningarna att det blev just en borzoi, och jag har inget emot att det är hopplöst att hålla Aristo borta ifrån sängen och soffan, men vill du inte ha en hund i soffan eller sängen så kan det vara svårt att få den att inte vara där, för dem gör ganska mycket som dem vill, och de vill allra helst vara där du är eller ligga bekvämt.
Du kan såklart försöka lära din hund att inte vara i soffan/sängen, men en borzoi kan vara Mycket envis. Speciellt på denna punkt ^^
Dem är högbenta, så en soffa är ju perfekt att sätta eller lägga sig i. Sängar med.
Aristo får vara i mina 2 soffor och min säng, men han får egentligen inte vara i min mammas soffa hemma hos henne. Det struntar han dock blankt i. Han vill ligga där, så är där ingen som hindrar honom från att ligga där så smiter han upp i den så fort han har chansen hehe.
Jag bor i en större etta, och de som bor här är jag, Aristo och katten Nikki.
Aristo var lite rädd för Nikki i början trots att han var uppvuxen i ett hem med katter, men detta gick över inom en vecka. Nu är dem ganska bra kompisar.
Nikki kan dock bli lite irriterad på Aristo när hon tycker att han är valpig och inte fattar att hon vill vara ifred, så då får jag säga ifrån så han låter min "gamla" dam få lite lugn och ro.
Hans motionsbehov löser jag med många ofta lite längre promenader. Mestadels i flexi-koppel då han då kan röra sig lite mer. Ibland så går vi hem till min mamma så han får leka av sig med hennes hundar på hennes bakgård som är inhägnad, och vi åker ganska ofta till en hundrastgård i närheten av där vi bor. Ibland åker vi också ut på äventyr och möter upp lekkamrater eller provar nya hundrastgårdar mm. Han är duktig på inkallning tycker jag. Jag har haft honom lös på vissa ställen, men skulle aldrig ha honom lös där det inte kändes säkert eller där det finns för mycket vilt. Då har jag hellre på honom i ett flexi-koppel eller spårlina.
Eftersom det är en stor hund så äter dem en del, men ändå inte alls lika mycket som vissa andra stora hundar. Har läst att en del borzoier är lite kinkiga med maten, så var själv lite orolig för den biten när jag valde borzoi, men min pojke strular då aldrig med maten. Han äter i stort sett vad som helst och är väldigt glad i maten. Hans uppfödare sa att han var matmotiverad när jag hämtade honom som valp, hon gav det som ett tips inför lydnads träning, men vi brukar i min familj på skoj säga att det var en stooor underdrift. Att han är matbesatt och skulle offra sitt liv för en liten mumsbit.
Vinthundar kan vara ganska stora opportunister. Lämnar du mat obevakad så är det lätt hänt att mat försvinner. Speciellt när det kommer till en borzoi, för dem når upp överallt! Tror en greyhound når nästintill lika högt. Det är bara något att tänka på. Jag hade läst lite om detta innan jag skaffade borzoi men trodde inte det var så farligt, men med min pojke som är så pass glad i maten så får man se upp.
Skulle dock säga att det i stort sätt är hans enda "nackdel".
Han är ganska reserverad när vi möter nya människor. Reagerar sällan på en människa så länge inte människan går väldigt nära och säger "Hej", "flinar" åt honom eller gullar med honom med "baby.röst". Han är väldigt intresserad av barn och kommer bra överens med dem. Möter han en människa han känner väl som min mamma, mina syskon eller mina morföräldrar så blir han överlycklig, så det är stor skillnad när han känner någon eller inte.
När jag kommer hem från högskolan så dansar han flera varv runt mig och försöker visa hur lycklig han är att jag är hemma igen. Han blir ännu mer toppad om han varit hos min mamma och blivit passad medan jag varit borta lite längre, typ 1-3  dagar eller så. Då hoppar han och vill pussas.
Han går jättefint i koppel, drar nästintill aldrig, men om han får för sig att dra typ när vi stöter på kaniner eller rådjur, då är han stark. Det tål att tänkas på.
Han kan bli lite "studsig" vissa gånger när vi passerar nära en annan hund, men han är fortfarande valpig och vill bara hälsa/leka då han är van vid att få gå upp till andra hundar om dem kommer nära. Ska han inte hälsa/leka så lugnar han sig dock snabbt om jag säger "Nej" och fortsätter att gå.
Pälsen är inte jobbig tycker jag. Jag borstar igenom den 2-3 gånger i veckan.
Är där en envis tova klipper jag bort den. Syns ändå inte.
Han är inte överförtjust i att bada hemma, men han har inte så mycket emot det heller. Han älskar dock att plaska i sjöar, hav, barnpoolar och bäckar. Han går i tills han bottnar och skuttar runt, men han vill inte simma.
Visst fäller han en del, men det gör alla hundar. Jag sopar golvet till vardags och dammsuger inför speciellt tillfällan, när jag städar större eller när fällningen är som värst. I soffan tar jag bara med en fuktig trasa och simsalabim~
Borzoier har överlag väldigt bra hälsa och är en underbar hundras, så kan varmt rekommendera dem. Det värsta är att man lätt får mersmak.
Jag hade gärna haft en kille till 😉
Hoppas du hittar rätt ras och hund för dig.
Har du frågor så fråga på. Mvh Johanna

#2 Får ett leende på läpparna när jag läser din kommentar. Verkar som en rolig filur :)

#1 Tack så mycket för ditt svar, uppskattas verkligen!

#3 Tack för att du tog dig tiden att svara! Som du skriver verkar det vara väldigt olika utifall dem kan vara lösa eller inte. Det är väl det ända som står lite "hinder" för mig eller vad jag kan säga. Jag är van att röra mig med mina hundar ute i skog och mark och det är en stor frihet att kunna ha dem lösa även fast dem håller sig vid min sida.  Men det löser sig alltid och det finns ju flexi och spårlina. Och till sist, underbara små sötnosar på bilden! :)

#4 Tack så mycket Johanna för den utförliga texten! Det märks att du verkligen älskar din pojk och tror han har det jättebra hos dig. Jag håller verkligen med dig att utställningar eller andra aktivitet kan vara bra att besöka för att få träffa uppfödare och hundar. Det lär jag definitivt ta och göra.

Borzoi tycker jag är svårast att bilda en uppfattning och skaffa fakta om då det inte finns så mycket. Enligt din beskrivning på din "lille" kille så låter det som en underbar individ. Och det med selektiv hörsel är jag van vid. Har en äldre gubbe här hemma, vi vet att han fortfarande hör som han ska men det ibland finns det lite roligare grejer att göra, och då låtsas han att han plötsligt inte har någon hörsel haha. Gubbfasoner :D

Katter kommer det definitivt finns kvar då jag skaffar hund (katt-tant), men ser dock inga problem med det utan jag tror oavsett hundras brukar det oftast funka.

Tack återigen och återkommer om något poppar upp i huvudet! :)

#7 
Så lite så. Det gör jag verkligen, och det känns som om han känner detsamma 😉
(Han ligger bredvid mig och halvsover och "Mmm~"-ar efter långpromenaden)
Ja det är verkligen jättebra , så det är kul att du kommer göra det 😃

Jag kände detsamma när jag kollade upp om borzoier. Mycket var samma info, och en del information sa emot annan, så var lite förvirrande, men alla de borzoier jag träffat än så länge har varit jättehärliga. Alla med sin egen personlighet, men överlag väldigt kärvänliga, lugna och stabila hundar med en gnutta knasboll i ^^
Aristo är underbar, på alla sätt och vis. Vet inte vart i landet du bor, men bor du någonstans i närheten så är du välkommen att komma och träffa honom.
(Självklart annars också, men blir kanske lite långt att åka)
Hehe jo en del hundar blir lite så med åldern. Min mammas hund Maja fick somna in för exakt ett år sen idag. Maja hette hon. Hon var en golden/flatcoated retriver mix med mycket krut i. En riktig "power-tant" brukade jag kalla henne. Hon satte också selektiv hörsel i system ibland. Oftast lydig, men kunde hon komma undan med vissa saker så låtsades hon ibland bara att inte höra. Hon hade en röd scarf på sig ibland där det stod "För ball för dressyrkurs" hehe.  Den passade henne.

Så lite så~ och ja, är som sagt bara att skriva här eller på PM om det skulle vara något 😃

Kan tillägga att jag kan hain tös lös på stora öppna ytor där jag spanar av läget först och även i skogen även att hon inte är speciellt terränggående ;) MEN jag måste Kunna erbjida något extra gott som ost eller prinskorv, då är det dock mer så att hon är lydig och ska gå fot istället för att springa! Hon kan faktist sånt hon tycker att belöningen väger upp tråkigheteni saker såsom inkallning, gå fot och sätta sig, hon har tom lärt sig hennes höger och vänster tass, snurra,backa ligg men sitt har hon bestämmt att det betyder backa långsamt fyra steg Snurra ett halvt varv och lunka därifrån ;)

#8 Han verkar så mysig och känner min iver att skaffa egen hund direkt haha. Har för tillfället inom familjen, en jakt Golden, en malinois/schäfer blandning samt en Shih Tzu. En väldigt blandad flock men med härliga personligheter :) Jag bor i södra Sverige. En bit i från Kalmar förresten. #9 Okej. Härligt att du kan ha din tös lös! För mig känns det som en ganska viktig del faktiskt. Och en hel del trix kan hon ju också!

Beror också på vad du vill göra med din hund. Skaffar du whippet kan du hålla på med rundbana/whippetrace/LC.  Borzoi är det LC som gäller. Greyhound rundbana. Greyhounden är betydligt snabbare än både borzoi och whippet så man får tänka lite mer på ex underlag innan man släpper.  Min whippet är ju snabbare än vad borzoien är. Whippeten är ju mer allround än greyhound och borzoi. Vill man hålla på med viltspår /agility mm så är ju whippeten ett bättre val. Mina greyhounds jag haft använde inte nosen alls enbart synen medan whippeten nosar precis som en vanlig" hund. Har det sprungit ett rådjur så tar whippeten helt enkelt nosen i backen och följer spåret, för greyhounden så var det inget rådjur om det inte syntes. Borzoier fäller rejält medans pälsvård är minimal på whippet/grey. Whippet /grey behöver täcken mendans borzoien är vädertåligare;) Borzoien är ju långdistansare medan greyhounden är explosiv kortdistansare. Har du fb så gå in på Göteborgs vinthundsracing så finns där bilder på whippets och borzoier.

#10 Det är han verkligen, och jo det blir lätt så ^^
Aah, då har ni lite gott och blandat inom familjen. Kul~
Okej, jag bor med i norra Skåne. Precis utanför Hässleholm, så har du vägarna förbi någon gång så e d bara att höra av dig så skulle vi säkert kunna mötas upp. :)

#12 Ska jag absolut lägga på minnet :)