Jag förstår ditt dilemma, man blir itutad hela tiden att vinthundar är svåra att ha lösa och visst så kräver det lite mer av dig som ägare.  Men så hemskt svårt är det inte. Jag brukar släppa min hjorthund i hästens sommarbeteshage på hösten och vintern. Två eltrådar som han utan problem kryper under (har ingen ström på givetvis!) men han håller sig faktiskt där inne. Annars brukar jag släppa honom på idrottsplatsen vi har i närheten. Öppet och bra - man har koll så ingen kommer och inga djur dyker upp. Där är inte inhägnat alls - och jag brukar välja udda tider när andra inte är ute med sina hundar.

Du lär dig snabbt att få den där falksynen som vinthundsägare utvecklar - det gäller att ha koll på omgivningen och se saker innan hunden får syn på det.

Jag har liksom du varit rädd att hunden ska komma tillbaka med en katt i munnen men fortfarande efter 18 år med bara vinthundar så har det inte inträffat. Det är ingen som har fångat något faktiskt. 

Vinthundarna springer snabbt iväg men de brukar komma tillbaka ganska omgående när de tappar bort det de jagar.  Är man jätteorolig att de ska ta något så är det ganska lätt avhjälpt - släpp hunden med munkorg. 

Det är inte så svårt och omständigt som det verkar men man ska ha koll och aldrig lita på att ens hund kommer eller stannar när man säger till.

Tack snälla för ditt svar!! Idrottsplatser har jag inte tänkt på! Bra att veta att de oftast tappar intresset när bytet är utom synhåll. Vi har även hästhagar med sånt där vitt "snitselstängsel" , det kanske kan funka då. Och munkorg, det kan ju vara jättebra vid vissa tillfällen, har jag inte heller tänkt på! Ibland har jag tänkt att det kanske bättre jag satsar på en "ordinär ras" men hu så tråkigt. Vinthund är grejen (speciellt när man är f.d kattägare). Jag älskar dessa självständiga divor som inte rantar efter en och hässjar….Jag frågade en tjej somras med en saluki om jag fick hälsa på den, hon visste såklart inte om att jag kände till det reserverade sätt som salukin har så hon ursäktade sig lite med att "han är lite blyg". "Precis som det ska va då" sa jag. Efter en stund när vi stått och pratat hund, så ansåg han att jag var värdig hans tillgivenhet, han tryckte sin kropp mot mina ben och tittade rakt på mig med sina vackra ögon….där dog jag en smula…. Jaja, lite OT….

Min vän som har Saluki berättade att minimum höjden för inhägnad ska vara 2½ meter, under detta så är risken stor att hunden hoppar över.
Skulle kolla på inhägnade fotbollsplaner, ridhus och andra ställen med stor ytan som antingen är ''innomhus'' eller har riktigt högt staket =)

Hmmm…ridhus känns på en gång lite omständligt…fotbollsplanerna i närheten är pedantskötta saker med vita målade streck på gräset….skulle troligen bli lynchad av fotbollsmänniskrna. Det är detta som får mig bli så tveksam, jag måste ha något lättillgängligt i vardagen. Det finns så mång vinthundsägare….inte kan väl alla dessa åka till ridhus etc och låta hundarna springa? Jag ska ta en tur till grustäkten i närheten å kolla….tack för ditt svar Saffran0Spice!

Nej jag tror inte alla vinthundsägare gör så stor affär av själva springandet. Jag har som sagt var aldrig haft problem och aldrig haft tillgång till ordentligt inhägnade ställen att släppa mina hundar på. Du kan ju alltid fråga fotbollsfolket om det är okej att din hund springer på någon av planerna( den gör ju ingen skada på planen direkt om man jämför med fotbollsspelare). 

Grustag låter som en jättebra idé. Och du nämnde att du hade en stor trädgård - det går alldeles utmärkt att hunden springer där. Man behöver inte ha 5 hektar åkermark med tre meters staket för att kunna släppa sin hund. Jag har till exempel min hund lös i skogen och han far som ett jehu över stock och sten. En äng, fårhage, hästhage, åker, strand-möjligheterna är många. Jag hoppas verkligen inte att det får dig att låta bli att skaffa en saluki om det nu är vad du vill ha.

För det är inte svårare än man gör det och långt ifrån alla vinthundsägare har tillgång till inhägnade områden att släppa sina hundar på och de har lyckliga och nöjda hundar som får springa ändå.

Vill du ha en vinthund (och det låter det onekligen som att du vill 😉) så ska inte oron för att inte hitta något ställe som hunden kan springa på hindra dig - det finns gott om ställen en vinthund kan springa på, det gäller bara att se möjligheterna istället för problemen.

Åh, tack Vildavestern för pepp!! Jag har aldrig ägt en hund och tar det här med att köpa valp på största allvar! Då var denna fråga löst..nu fortsätter planerandet 😉