Du verkar vara med om mycket såna här händelser du 😛

#1 Ja, känner mig ganska otursdrabbad -.-'
Denna gång var det dock inget anfall eller bråk, utan hundarna lekte =)

Skönt att allt gick såpass bra ändå! 

Min tös har ännu inte varit inblandad i något sådär tråkigt, mer än att hon blivit "överkörd" av en utav familjens hundar, Ester, medan de sprang och busade. Hon fick lite lätt panik och skrek tills jag kunde få tag i henne och höll henne hårt emot min kropp för att lugna henne. Inte en skråma fick hon, även om man kunde tro att ett ben gått av, av hennes skrik att döma (det kända iggy scream of death). Så fort hon lugnat ned sig i min famn så ville hon iväg och springa igen.

Däremot har den äldsta av familjens hundar, Telma, råkat ut för något väldigt tråkigt när hon, Ester och en amstaff som jag hade tillsammans med mitt ex, sprang i skogen längs en grusväg och hade kul. Telma var då 10 år gammal. Helt plötsligt hörde jag ett skrik som gjorde att varenda ben i min kropp skakade. Jag ropade och ropade, men bara Ester och Jackson dök upp. Jag sprang in i skogen och ropade på Telma. Till slut kom hon mot mig. Haltandes. Jag tänkte att hon sträckt sig väldigt illa. Men till slut ser jag hela henne. Hennes högra framben är helt av, det bara hänger där.

Jag springer fram och möter henne, ber henne att lägga sig ned. Hon kan inte, hon har så ont Jag klamrar mig fast vid henne, och får henne att lägga sig ned. Jag ligger över henne för att hon ska ligga still, hon är i totalt chocktillstånd och skriker och sprattlar. Efter ett antal minuter ger hon sig, hon lugnar sig. Jag ser till så att hon andas ordentligt, innan jag tar fram telefonen och ringer min mamma. Hon förstår inte vad som har hänt, men jag ber henne kolla fram telefonnummer till jourhavande veterinär då det var helg. Hon var i Kiruna och jobbade då (40 mil bort..) När vi lägger på, så ringer jag brorsan och ber honom komma för att hjälpa mig. Vi var ungefär 1,5 km hemifrån. Till slut kom han, och han tog över och låg där med Telma i väntan på hjälp. Jag sprang hem och hämtade filtar, kartong, sax, och bandage. Mamma ringde upp igen. Hon hade ringt veterinären, men de har stängt, enda alternativet var nu Djursjukhuset i Gammelstad (8 mil bort) Jag ringde dit och meddelade att vi kommer in. Under tiden har mamma ringt hennes sambo som kommer med bilen. Jag spjälar Telmas ben innan vi lyfter in henne i bilen.

Väl framme konstateras det att benet är av på ett sånt sätt att en omfattande operation behövs, och veterinären föreslår direkt avlivning då hon är så gammal. Det vägrar vi ta, utan vi ber dem operera och göra allt de kan för henne. Hon har alltid varit frisk, är såpass pigg och framåt att hon förtjänar bättre… hon ska inte behöva somna in pga ett jäkla ben! En titanplatta blev insatt, och det blev många veckor med olika mediciner och smärtlindring.

Pga hennes höga ålder täckte försäkringen bara 10% av den totala summan, som låg på omkring 45.000:- 

Det har tagit 1½ år att betala av allt det, men nu är det gjort, och Telma mår idag, som 12 åring, väldigt bra!

#3 Naaw, Telma!
Skönt att det löste sig trots all skit 🌺