Jag har greyhounds och har haft greyhounds. Alla greyhounds är inte extremt jaktiga en av mina jagar inte djuren på gården han kan pasera hönsen utan problem men med det sagt han äter de kaniner jag slaktar utan problem (ger hela slaktkroppar). Jag är av den uppfattningen att greyhounds är väldigt lätta om man jämför med vissa av de andra raserna mina kommer kommer när jag ropar (förutsatt att det inte finns bågonting intressantare). Mina är inte rädda jag kan inte utala mig om uts.varianten utan bara kapp/coursing typen och mina är inte rädda men inte heller överdrivet förtjusta i främlingar (matte är tillräckligt för dem). När det kommer till att hitta rätt greyhound (eller öht en hund) så gäller det att titta runt på hundar jag vet ju inte vilken sorts grey du söker så jag vet inte riktigt vilka tips/råd jag ska ge.

Hur stor skillnad är det mellan de olika linjerna? Skiljer det sig mycket utseendemässigt och mentalt?

Jag tycker om kapp/coursare så jag är partisk och det står jag för. För mig så ter sig vissa av den andra sorten som giraffer (jag vet att den andra sidan kan tycka motsvarande om kapp/coursare). Jag kan inte utala mig om den andra typen men om jag var dig så skulle jag titta på kappare för även om man har en sådan så behöver man inte tävla om man inte har lust. Jag dras till bruksvarianter av raser oavsett om det är vinthund eller som min golden som somnade in för ett tag sedan. Här är en sida som du kan gå in och söka på http://greyhound-data.com/  eller den här om du skulle vara intresserad av att titta närmare på kappare.

På bilden två Irländska greyhounds bluebrindleln är en coursare och den fawn färgade tiken var en kappis.

Jag föredrar också brukslinjer framför showlinjer, men eftersom jag inte har någon erfarenhet av just Greyhounds så är det ju lika bra att fråga. Jag är intresserad utav LC och kapp så en kappare är ju mer intressant. Går det att ställa dessa också eller är uppdelning så pass stor att det är antingen eller?

Jag kan väl berätta hur jag upplever greyhounden - jag har haft pensionerade kappishundar, som kommit till mig efter avklarad racingkarriär.

Vi har ju utan problem introducerat dessa blodtörstiga dödsmaskiner till hundar i ett hem med flera katter. 

Min första greyhound gick i stort sett alltid okopplad - utom kring nyår. Han var nämligen väldigt skotträdd, det är den enda rädslan jag har kunnat hitta hos de greyhounds jag har haft. En har alltså varit skotträdd. Enda gången han jagade något var när "hans" katt blev jagad av en annan katt.

Han ställde upp som barnvakt åt kattungarna vi hade när deras mamma försvann över dagen - 4 små knattekatter klättrade runt på honom och försökte dia…han tog det hela med ro!

Greyhounden är en mycket trevlig hundras - visst lite partisk är man väl men de är lugna och fina inomhus, lugna och snälla på promenader men riktiga kraftpaket när de är lösa och får springa.

De är lättlärda, men de gör inget de inte vill. Vill greyhound inte sitta så sitter greyhound inte - du kan behålla din godisbit själv. De är svårövertalade(om de inte är riktiga godismonster). 

Mina har älskat barn och andra hundar, tyckt om att folk har klappat på dem men inte varit speciellt intresserade av folk de inte känner. Matte/husse är bäst i en greyhounds värld.

Skillnaden mellan kappisvarianten och standard/utställningsvarianten är ganska stor - utseendemässigt alltså. En kappgreyhound skulle nog inte ha mycket att hämta i utställningsringen men samtidigt skulle utställningshundarna inte ha en chans mot kapphundarna på banan. Man får nog tyvärr välja där, vill man jättegärna ställa ut och kanske hålla på med lite lure coursing så passar en utställningsgrey bra men vill du komma någonvart på rundbana så är det kapphundarna du ska kolla efter. Jag föredrar kapplöpningshundarna, men det är säkert bara för att jag enbart haft den typen.

Överlag är det en frisk hundras -dock får många problem med tänderna. Utställningsgreyhounds kan ha/vara bärare av "Greyhound hereditary neuropathy" - det har aldrig påträffats hos kappvarianten.

De är precis sådär lugna,snälla och trevliga som de verkar vara.

Lite kattlika i sättet, men alldeles alldeles underbara!

#5 Tack för svar!