Hjälp med italienare

Hej! Jag har nyligen hämtat hem min lilla vän som är 7 månader från en trevlig uppfödare som hade ett helt gäng hundar. Där fick de vara ute på gården och leka av sig med varandra, de gick även promenader utan koppel. Så till att börja med lär jag honom nu att gå i koppel, vilket går rätt så bra hittills. Men till mina andra funderingar…

Han bodde på landet och fick komma till mig som bor i lägenhet (inget problem för honom verkar det som) och har en väldans massa barn i området. De leker, tjoar och skriker, precis som barn gör. Men där hunden kommer från fanns det inga barn, och knappt någon trafik för den delen.

Så han är typ rädd för Allt, till och med vinden känns det som. Förstår att han är ny här och förvirrad. Men hur ska jag få honom att lära sig att det inte är farligt med barnen? En annan grej är att han vägrar gå hem sista biten, en sträcka på kanske 20-30 meter. Det är biten mellan mitt hus och huset mitt emot. i början kom vi iaf till andra porten (vi bor i tredje). Men nu är det tvärstopp på en gång. Trodde först att det var för att barnen var där och lekte men även när det är knäpptyst så går han inte in på vägen.

Sen känner jag mig så dålig för det känns inte som att han vill leka, vet inte hur jag ska aktivera honom! Han vill mest ligga och gosa med mig. Jag har försökt leka men det håller kanske en halv minut. Jag har inget emot om han vill vara en soffpotatis, men jag känner att han har dåligt självförtroende eller nåt.. Att han bara vill "gömma" sig vid mig. Vill att han ska vara glad. Uppfödaren sa "om man inte har en glad italienare så gör man nåt fel". Och det sitter fast i mitt huvud och ger mig skuldkänslor.

Någon som har några tips? Eller har ni italienare som beter sig på samma sätt?

lambero

2013-08-02 19:44

Hur nyligen har du hämtat hunden?
Det kan ju vara så att den helt enkelt inte riktigt känner sig hemma ännu och är därför lite osäker… Ge det lite tid så kommer det nog att lösa sig :)

Finns ingen anledning att ha skuldkänslor över att han inte vill busa och så. Det kommer nog med tiden, alla hundar reagerar olika på flytt. För min basenji tog det en mindre evighet (kändes det som) innan hon ville leka med mig eller min andra hund.

Vad gäller att han är rädd för barnen så skulle jag låta honom titta på barnen på ett avstånd som han känner är bekvämt. Är han uppvuxen på landet så är det säkert lite skrämmande med allt som är nytt men gör du ingen stor grej av det och låter honom undersöka saker i sin egen takt så går det nog bra.

¤Rise and rise again until lambs become lions¤

smurfan-13

2013-08-03 23:04

Var bor du? Tycker nog det kan vara en bra ide att träffa en kunnig instruktör/psykolog för att få hjälp med att arbeta fram ett socialiseringsschema åt er. Det kan behövas mkt träning och hjälp för honom att komma över sina rädslor om han fått bristande miljö- & socialiseringsträning som valp (fram till 12 veckors ålder).

Jag har själv omplaceringar som haft stora brister i sin socialisering som valpar, så kan försöka dela m mig av tips när tid finns. Annars tror jag som sagt på att ganska så omgående försöka få hjälp från kunnig som kan se hur han (& du) reagerar i de situationerna ni behöver hjälp med. Risken är stor annars att han hinner lära sig en massa felaktiga beteenden.