Jag gillade inte vinthundar men för att göra en historia kort så kom en vinhundsblandning (lurcher) in i mitt liv. Hon var en otrolig personlighet som tyvärr inte stannade så länge hos mig eftersom hon var sjuk vi fick 1,5år och på köpet fick jag kärleken till vinthundar. För 2 årsedan i morgon vandrade Benito en greyhound in i mitt liv men jag saknade verkligen att ha en tik och då "hittade vi Flora (grey). Nu trode jag att min flock var komplet (jag har ju även en golde ret.) men en dag satt jag vid köksbordet och tittade på IGBs hemsida och där var han hunden som jag inte kunde sluta tänka på Dan en coursing grey i sina bästa år. Så som svar på frågan jag älskar greyhounds och kan inte tänka mig ett liv utan greyhounds men jag kan även tänka mig andra sorters vinthundar i framtiden.

Tror inte att det finns någonting vackrare än när man ser sin flock springa tillsammans. <3

Har i hela mitt liv varit förtjust i vinthundar, så det har egentligen aldrig varit någon tvekan vad jag skulle dela mitt liv med. Podenco Ibicenco fick jag upp ögonen för när jag arbetade på SOS Animals 2005. Det var en hel del podenco-korsningar där, så jag blev nyfiken och läste på om dem. Och blev förälskad. Lite som en vinthund i kroppen, underbart stora öron och med mer samarbetsvilja än vinthundarna. 

Ja det blev mycket mer motor än vad jag räknat med haha! Carlos går i princip inte att få trött, och han hänger gärna med på allt man hittar på. Så länge man gör något tillsammans så är det roligt och han ger allt! Men samtidigt så är han nöjd med långpromenader och att få springa fritt med de andra. 
Det är väldigt roliga hundar, och de passar mig väldigt bra just att de vill arbeta men inte kräver det för att må bra. 

Afghan kärade jag ner mig i när jag arbetade på en kennel där det fanns afghaner. Dröjde inte länge förrän världens underbaraste Jamaal flyttade in. Älskar rasen, och det kommer alltid finnas minst en afghan i flocken. 

Borzoien Olga halkade in på ett bananskal, jag känner uppfödaren sen tidigare och när hon hade några valpar kvar så erbjöd jag mig att ta henne ett tag. Så hon fick miljötränas och hänga med på lite allt möjligt. Sen blev hon kvar (oh så konstigt, 5 mån valp som man lämnar tillbaka? Knappast ;) )
Har svårt att se mig utan en borzoi också, de är så otroligt lätta att ha att göra med och vänliga mot andra hundar och människor. Olga är väldigt mjuk och vänlig mot små barn, förståndshandikappade, pensionärer osv. Jag kan bli riktigt rörd när hon lägger huvudet i knät på en äldre person och bara står och låter dem klappa henne. Slutar de så tittar hon lite uppoffrande på dem och lägger ner huvudet igen, som för att säga "sluta inte, fortsätt klappa mig nu!" 
Hon är underbar min lilla Olga ❤️

Det kommer nog fortsätta vara podenco ibicenco, afghan och borzoi i detta hem :)

Det var en ren slump att jag blev med vinthund.

Hela uppväxten tjatade jag på mina stackars föräldrar om en hund, först när jag var 16 år hade jag lyckats bearbeta dem så pass att jag skulle få lov att skaffa hund. Siktet hade sedan flera år tillbaka varit inställt på Bullterrier. Det var en bullterrier jag skulle ha och inget annat. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Jag såg en annons i tidningen om en 8-årig greyhoundhane som skänktes bort. Han flyttade hem till oss redan nästa dag… Jag blev genast helt förälskad i denna fawnfärgade äldre gentleman och fastän han hade sina skavanker så var han det vackraste jag sett. Jag blev vinthundsfrälst över en natt och har sedan dess haft vinthundar av olika slag men jag måste få erkänna att hjärtat klappar lite extra för kapplöpningsgreyhounds - de är det snällaste och underbaraste som finns i hundväg, om man frågar mig.

Nu har jag den stora äran att få ägas av en whippetgubbe och en hjorthundsslyngel. Och min syster har en bullterrier så jag har i alla fall en sådan i min närhet.

Om jag hade plats skulle jag ha en av varje i vinthundsgruppen - jag kan inte få nog av dessa vackra varelser.

Eftersom min faster skaffade två whippets och de var helt underbara så blev de en whippet, en liten sathund som gör lite som hon vill och har en väldigt lång nos…. Men ändå är hon helt UNDERBAR!♥♥♥♥ Till hösten ska vi börja på en agility-kurs och det ser både Iza och jag i framemot! ^^ Det kommer absolut bli en sådanhär hund någon mer gång! Jag älskar ju fart och fläkt, och de är ju lite så…. Snabbt ska det gå. Ja, lite OT, men man får ta mig med dess brister…. ;-) :-)