Sitter här och räknar ner tiden, jag kan omöjligt somna om och att jag faktist sovit 3 timmar är ett under i sig. Jag har knappt sovit på en vecka sedan det blev bestämt att en "liten" bebis borzoi flicka skulle flytta hem till mig, jag har haft skräckblandad förtjusning. Jag är uppvuxen med flatcoated retriever och cocker spaniel, det är mao en HELT ny ras för mig med helt andra behov och jag är såå jädra rädd att något ska bli fel. Har en 6 år gammal större blandis tik sedan innan troligen är det någon form av vinthund hon har lite välvd rygg den tunna men mycket muskulösa kroppen och de där speciella ögonen hon är dessutom gjord för väldig snabbhet väldigt kort sträcka, uppfödaren tyckte hon såg ut som whippet labrador, vet inte alls vad det är i tanten, hon är köpt som dobermann amstaff men det är då rakt ingen amstaff i henne och dobermann skulle enbart kunna skyllas på en ganska extrem vaktinstinkt. Jag är så nervös det är 6 år sedan jag hade valp och det är så mycket att träna och komma ihåg ett extra mål mat utöver det som redan är, inte gå varesig för långt eller för kort. Ska bli så jäkla kul samtidigt som det skrämmer halft ihjäl mig, min tant hann jag inte tänka på allt med för henne träffade jag 30 min innan jag åkte iväg och köpte ett mer lämpligt halsband än tunn tunn strypkedja till en 4 mån valp o h godis och leksaker sedan hämtade jag henne en timme senare ca och åkte hem, det fanns ingen tid o h nu har jag haft en hel vecka av sömnlöshet och kunnat tänka på allt, jag har tom tänkt på att troligen kommer inte min katt bara sitta stilla o h säga petar du på mig petar jag hårt på dig så du bara gör det en gång så som hon brukar med hundar, hon kommer säker just idag bara springa och valpen blir jaktsugen och så blev katten borzoimat o h lägenheten upp och nedvänd. Sååå ja hela veckan har jag haft lite mer eller mindre katastroftänkande, jag vet det kommer gå super bra men vad säger ni, hör det till att nästan krypa ur sig själv av osäkerhet trots att man innerstinne vet att det kommer gå bra ?